Swedish term (edited): h�llmarksskog

NE:
hällmark, terrängtyp som domineras av berghällar med ett svagt växttäcke av lavar och ett fåtal mossor samt ett tunt jordtäcke i sänkorna. I Sverige är hällmarker vanliga i skärgårdar och områden under högsta kustlinjen, där vågor tidigare spolat undan jordtäcket. De förekommer även ovanför högsta kustlinjen, t.ex. i Bohuslän, v. Sverige och v. Norge, där inlandsisen ofta eroderat i stråk ut mot angränsande hav. Högre växter är sällsynta. I skyddade lägen kan dock så mycket humus bildas på hällmarken att ett fältskikt av bl.a. ljung kan växa upp. Ettåriga växter, som vårspärgel, kan också förekomma. I jordfyllda sprickor kan en gles, låg skog av tallar rotas; tallarna kan bli flera hundra år gamla, men många dör tidigare under svåra torrsomrar. I hällmarkstallskogens undervegetation finns ibland mjölon och lingon. På kalkhällmarker, t.ex. på Gotland, finns en artrikare växtlighet, även den mestadels rotad i sprickor.